Grävlingens Vardag
– Håhå -ja – jaa! Pustade och stånkade grävlingshanen JUNIOR … Det namnet hade han fått för att han var så lik sin far. Sådan far – sådan son, brukade grävlingarna säga. De var flitiga grävare både far och son, men nu var det nog dags för de äldre barnen att flytta hemifrån och skaffa sig ett eget bo.
Junior satte sig ner på en tuva och vilade sig, när han såg att rävynglingen Faber Kastell var på ingång.
– Vad i Jösse namn, håller du på med, kompis? undrade räven Faber Kastell.
– Flyttar ser du väl?
Det kan jag verkligen inte se! sa Faber och såg frågande ut. Jag tycker att det ser ut som om du gräver efter sork.
– Det är klart att om jag hittar en sådan, så tar jag ju även hand om den, men det här ska bli min nya bostadshåla. Det är meningen att brorsan ska gräva på andra sidan om den här ladan. Det ska bli ett flerfamiljsboende förstår du.
– Vore det inte bättre att flytta in borta hos mig vid Stora Röset?
– Nä, du! Jag vill bo nära min släkt. Det blir så bekvämt med barnpassning då!
– Jaha, på så vis. Har du tänkt skaffa stor familj, då? undrade Faber lite försynt.
– Nä, då. Inte större än normalt, men man måste ju tänka framåt, vet du väl.
– Jovisst, sa räven, jag måste ju själv tänka ända fram till klockan tolv. Jag ska äta lunch med Karl Oskar mink då... Han skulle bjuda på kräftor och jag skulle komma i tid, medan det fanns några kvar, bad han mig.
– Kräftor jaha … Det har jag nog aldrig smakat … svarade Junior och smackade med läpparna.
– Du har kanske käkat räkor ur soppåsen någon gång? inflikade Faber Kastell och sparkade sig bakom sitt högra rävöra.
– Ja, faktiskt! svarade Junior.
– Något i stil med det är det visst, tror jag. Karl Oskar sa att kräftor ser nästan ut som räkor, MEN bara NÄSTAN …förklarade, räven Faber och drog i en tuss morrhår och frågade vad klockan var.
Han plirade med ena ögat medan han väntade på svaret.
– Junior bligade mot solen och höll tassen över ögonen, för det här ljuset tyckte han inte om. Han brukade ju jobba på natten, men nu hade han haft så mycket att göra, så han hade blivit tvungen att jobba lite på dagen också.
– Solen... Tiden... Han rev sig med sin jordiga tatt mitt uppe på hjässan, blinkade och så svarade han: Den är kvart i tolv på förmiddagen, så då får du nog skynda dig.
Junior snöt sig sedan i tassen ”PSSyst…”, sa det när han snöt sig, och hur det lät när han hickade ett par gånger, det vet ni barn säkert lika bra själva.
– Oh, du MILDE … har jag gått och sölat hela natten, så jag kommer för sent till minkens lunch? utbrast Faber bekymrat.
– Nädå! Om du sticker nu så hinner du nog, det är inte alls långt till ån härifrån, vet du väl?
– Ja, morsning på dig då, gamle kompis! sa räven Faber och satte av som ett rödbrunaktigt streck över ängen bort mot ån till. Där försvann han i buskarna som växte utmed åns kanter.
God Natt!
FARMORS-saga nr 10