Mor Bäver hade gjort upp en eld på stranden. Hon hade ställt en trebent järngryta över den flammande elden och hällt den halv med vatten. Nu skulle hon färga garn. Det var kaninernas pälsar som skulle färgas om inför sommaren. De ville ha lite olika färger, så nu gällde det att blanda rätt. Dessutom skulle Bambi ha en nyspunnen pläd färgad, så nu var det bråttom.

– På med glasögonen, sa Mor Bäver och började läsa innantill: 10 blå blåbär, och 100 röda lingon, 15 orange rönnbär, läste hon ur en bok som hon hade fått låna av Mullvadsmor borta vid Berget. Sedan skulle alltsammans koka i 3 timmar. Därefter skulle hon tillsätta 5 gula lökar och 2 vita palsternackor. Därefter ytterligare kokning och sedan skulle hon slänga i 3 rödbetor.

När det kokat klart skulle det silas stod det… Nu blev det bekymmersamt, för någon sil hade hon ju inte. Vad kunde hon då hitta som hon kunde sila färgen genom? Jo, tänkte hon, det får bli min Makes kalsonger… Bättre brödlös än rådlös, sjöng hon när hon stuvade om i sin mans byrålåda. Ett par alldeles nya oanvända kalsonger fick hon fatt i. Dessa spände hon upp över en badbalja. Det såg riktigt bra ut.

När den heta färgen svalnat öste hon med en stor skopa och fyllde kalsongerna med präktig fin färg.

– Oh! Vilken grann färg det blev, sa Mor Bäver och slickade sig på tummetott, för det hade stänkt färg på den. God var den också, tillade hon. Den är inte giftig heller, jättebra!

Vad kan det bli för färg av den här blandningen, hade Mor Bäver undrat innan hon satte igång kokningen?  Nu hade hon svaret. Det blev en röd-lila-blå underbart vacker färg. Om det blev något kvar skulle hon färga sina egna kalsonger också, för detta var en otroligt vacker färg.

– Måste gå bort till Ullafåret och fråga om hon har fått av sig den där ullen som Spindelmor skulle spinna och som jag skulle färga, sa Mor Bäver för sig själv och knöt upp sitt förkläde och slängde det över en stubbe. Tog sin lilla hatt och spatserade bort till Ulla.

– Bäää … bä! på dig min vän, sa Ulla. Nu kan du få garnet som du beställde. Spindelmor spann så fint garn av den. Titta där borta på stenen, så ska du få se så fina härvor det ligger där.

– Tack o tack, så fint garnet blev! Nu hoppas jag att det ska bli ännu finare när jag har färgat det, sa Mor Bäver och började trycka ner ullgarnshärvorna i en väska som var gjord av björknäver. Vill du följa med och titta på när jag färgar garnet? undrade Mor Bäver.

– Gärna, sa Ulla och nickade och började lunka efter Mor Bäver ända ner till sjöstranden, där Bävermor åter hade gjort upp eld under grytan.

Nu skulle hon stoppa ner en härva i taget och hänga upp till torkning. Det började blåsa lite, så den skulle nog torka fint, tänkte hon. När kvällen kom var Mor Bäver fruktansvärt trött och varm. Ulla var lite svettig hon också, men hon sa att hon tyvärr inte kunde bada, för så mycket ull som hon hade på sin kropp, skulle hon inte bli torr förrän nästa år. Därför stod hon kvar på stranden under tiden som Mor Bäver badade och skrubbade sig ren.

Därefter bjöd Mor Bäver på fika: Det blev färska äpplen och hårt bröd åt Ulla och ny färsk al­-bark åt sig själv. Sedan bäddade Mor Bäver i kökssoffan åt Ulla och sa att hon kunde få stanna till morgonen. Det var så mörkt så det var risk för att Ulla skulle gå vilse.

De somnade intill varandra och de började snarka båda två och drömmarna var i både rött, rosa, blått och orange.

GOD NATT! och SOV GOTT!

FARMORS-saga 13   ”Garnfärgning”   

© Ingbritt Wik