Skatan som alltid gjorde ofog

Den här skatan som var döpt till Skatis, var ingen snäll skata. Han retades helt i onödan med Princen … en liten siameskatt med mycket smal svans.

– Ha, din svans ser ut som en förvuxen mask … Ha, ha, haaa …

 Skrän och skratt från skatan hördes dagarna i ända. Det där blev Bamsekatten trött på och tyckte att så där skulle man inte uppföra sig, när man bodde på samma gård.

– Om du inte passar dig Skatis, så ska jag knyta igen näbben på dig, så det blir tyst i kvarteret.

– Ja, gör det om du törs! skränade Skatis och putsade sig under ena vingen och seglade ner och tog en mask alldeles framför nosen på Bamse. Han blev så häpen att han backade för hastigt och klev baklänges ner i dammen och blev rejält blöt.

– Ha, ha, hoo! började Skatis, det där började väl inte så bra, eller hur? skrattade Skatis och flaxade överdrivet med vingarna.

Sedan flög han iväg och började bita av jordgubbskarten. Han kastade iväg dem efter att först ha provsmakat i ett hörn. Så här lät det:

– Ett … Den var sur, den vill jag inte ha, och så sprätte hon iväg den fina jordgubben ut på gräset.

Två … Nästa …

Tre … Den var för liten –

Fyra … Den vill jag inte ha – 

Fem … Oj, då den här var inte riktigt mogen,

Sex … och den här är inte god –

Sju … Den här som är så stor …

Åtta … Den tar jag … INTE…! 

Nio … och den här är alldeles för stor – 

Tio … TITTA. Den här vill jag ha …! För den är alldeles lagom.

Alla andra suttar jag iväg åt annat håll, kraxade Skatis och hoppade fram och tillbaka mellan plantorna.

– Så där får du inte göra med Mattes jordgubbar, sa Prince-katten. Då blir de ju helt förstörda.

– Det ska du strunta i din lille krake! skränade Skatis. Jag gör som jag vill, så det så!

Som en blixt lämnade Skatis sin gren som han suttit på och for rakt ner till Prince och satte näbben om hans svans … Ryckte lite elakt och skrattade sitt skränande skratt. 

– Majuaj! Aj… Aj! skrek Prince, så Bamse hörde det.

Bamse blev så arg att han knöt sin tass och hötte åt olydiga Skatis.

– Så där gör man inte! – Passa dig du din Skatis-skrutt! ropade han. 

Nej, nu skulle det bli tyst på skränet, tänkte Bamse. Han bad Prince om hjälp att flytta matskålen till jordgubbslandet. Skatis brukade alltid äta upp katternas godismat, för att retas. Nu sprätte Bamse i en fet snigel som hamnade allra överst. Ovanpå den la han lite torrfoderkulor, de fastnade mycket lätt på den feta snigelns klistriga kropp.

Efter en stund fick Skatis syn på katternas godisskål och vips var han där och började hacka och sprätta. Mat och godisbitar riktigt yrde ut över gräset vid jordgubbslandet.

Den där stora biten som var så fin skulle han ta till sist, tänkte han. Den som var så fint garnerad med så fina små kattgodisbitar. En del var RÖDA, andra var GRÖNA men de allra flesta var BRUNA.

Skatis öppnade näbben riktigt stort och hackade till och fick hela godisbiten in i sin näbb. – KLONK …! Skatis sluddrade: 

– Slafs …! Hjälp...  Host …!Hjälp... Kluck – kluck … SMACK- kluck … NÄ …? VAD? är detta för segt? försökte han sluddra fram.  OJ… nej …, HJÄLP ... Jag får inte upp min näbb – KLONK …! Han flaxade så mycket han kunde med vingarna för att påkalla hjälp.

Skatis satt och svalde. Hårt och länge. Han försökte öppna munnen, men nähä … se det gick inte. Snigeln var som det bästa Karlsons klister … Det blev tyst i minst fjorton dagar. Nu satt Skatis och ångrade att han varit så dum. Han kraxade lite extra en dag och pekade på sin näbb med höger vinge.

    – VAD är det om? undrade Bamse.

Skatis kluckade och pekade på sin näbb.

– Jaha, sa Bamse, vill du kanske ha hjälp? undrade han.

– UMM … umm! Var det enda Skatis fick fram.

Bamse hjälpte Skatis att få bort snigeln ur näbben och Skatis lovade att inte retas mer med katterna. Nu lever de på samma gård och har kul.

               God Natt!

FARMORS-Saga nr 9           © Ingbritt Wik