Betraktelse eller kåseri

Kanske blir jag den allra första människan som sätter mig upp emot en viss herres idéer. Jag menar inte i första han Gud Fader själv, utan en av hans lärjungar. Eftersom jag tror på samme Gud som denne apostel, så borde jag ha rätt att ha min åsikt om hur man bör eller kan leva och ändå ha en inträdesbiljett till himmelen. Nu vill jag bolla lite med åsikter och idéer och se var jag hamnar. Kalla det gärna för kåseri, det låter fint och bildat så det förslår. Jag vill klargöra vissa saker som jag vänder mig emot när det gäller att leva för dagen.

”Se på fåglarna under himmelens fäste!” – ”De så icke, de skörda icke”. – ”Likväl föder vår himmelske Fader dem.” Det står faktiskt så i bibeln, det har även jag läst. Man ska inget äga alltså, för då blir det svårare att komma in i himmelriket. Med andra ord: Det blir lika svårt för oss att komma in där, som för den där stackars kamelen som inte kan ta sig igenom nålsögat. Var hans pucklar förstora månne…?

Nåja, man ska inte häda, det han hämna sig och jag har lätt för att bli skrockfull.

För min del tror jag nog att det menas att man inte ska förhäva sig och bli en slav under prylar och ägodelar. Man ska ju inte låta Mammon bli ens gud, men ändå kan vi inte köpa mat utan att slänga upp flera hundra av just den där sorten, "Mammon". Jag tror att man måste läsa och tyda bibeln med en nypa salt. Det är dock människor som har skrivit ner det som står i bibeln. Språket förändras hela tiden och många feltolkningar kan även ha blivit gjorda, för vad är det som säger att människorna aldrig fattade fel då … då på Jesu tid?

Man ska inget äga, inte ens en fast telefon! För man kan inte abonnera på en vanlig fast telefon, om man inte har en bostad, dit man kan dra telefontrådar. (före mobiltelfonens tid.)

Guds lärjunge (Ingvar) sov som Josef gjorde. Med en sten som huvudgärd. Eller var det någon annan än Josef det handlade om i bibeln? Det är så många gubbar i bibeln och jag har dåligt minne. Eller så beror minnesförlusten på att det är alldeles för längesedan jag läste just det där bibelavsnittet.

Hur som helst. Jag har Telias fasta telefoni. Jag betalar då bara 69 rixdaler i kvartalet oavsett vart jag ringer inom Sveriges gränser. Ringer jag till en mobil, mister jag min billiga telefonmöjlighet. Eftersom just den här av Guds många lärjungar gav bort sitt telefonabonnemang, blir det jag som drabbas av dyra telefonsamtal när jag ska ringa till lärjungen; som bara har mobiltelefon. – Då undrar jag: hur Gud och hans elever resonera …? Det blir inte bättre för lärjungens medmänniskor genom att det blir dyrare att kontakta honom… Eller är jag dum på något vis? Så ser baksidan av lärjungens mynt ut. Sett från min sida!

Om alla skulle ge bort allt utom kläderna de har på kroppen, då tror jag att det uppväxande släktet skulle få en mycket dålig start i livet. Barnen skulle inte ha något hem, ingen fast punkt alls i livet. Hur skulle man klara uppehället, OM man bara skulle hjälparbeta utan lön? Visst är tanken fin, men den fungerar inte i ett mänskligt samhälle, hävdar jag. Det blir ju medmänniskorna som får ta ansvaret för att en sådan lärjunge ska få tak över huvudet och mat för dagen, om den själv struntar i sitt ansvar.

Bonden måste faktiskt ha lador för sitt utsäde, eller skulle vi inte ”så & skörda”  heller kanske? Hur var det nu …? Nej, det skulle vi ju inte. Vad skulle vi leva av och vem skulle komma med vår mat, om vi bara satte oss i en buske och väntade? Det fungerar inte så!

Det står ju även en annan sak i bibeln… Man ska förvalta sitt pund … Eftersom vi har fått två händer och en hjärna, är det väl meningen att man ska räkna ut, hur man ska bära sig åt för att klara av sitt uppehälle.

Se på Darwins vackra silkeapor eller andra aparter. Visserligen vare sig sår eller skördar aporna, men likväl föder och så vidare … Deras mat växer redan där den ska finnas i regnskogen. Man kan säga att den har Herren Gud själv sått, i samma veva som han skapade den mindre intelligenta människoapan.

Fast han sår inte åt alla sina apbarn! Dessutom får aporna själva plocka sina bananer och samla sina löv, det kan vara arbete nog för en liten apa, så inte får hon sätta sig till dukat bord, inte! Nej, då hon får anstränga sig rejält för att få somna med mätt mage.

Den där homosapien-apan, den fick försöka vända sina händer rätt och grunna så det knakade i hjärncellerna, för att överleva och även se till så att avkomman växte upp till nya starka individer, med fungerande hjärna. Herren gav alltså Människan ett eget tänkande, som var snäppet över orangutangens tankeförmåga.

Herren lät träden växa upp och han sådde tydligen både vete och vildhavre, men vad som var ätbart fick orangutangerna komma underfund med själva. De fick nog slå sina kloka huvuden ihop många gånger innan allt var uträknat.

Även en sådan sak som hur det skulle komma åt maten som växte så högt upp, kanske utgjorde ett problem, innan de blev färdigutbildade gymnaster.

Kanske var det därför som de lärde sig klättra i träden, vad vet jag. Bananerna faller inte alltid ner från trädet mitt framför apornas fötter. Längre än så sträckte sig alltså inte Gud i sin omtanke om aporna och fåglarna. Hoppas att jag inte hädar nu igen, men det tror jag inte. Gud är kärleken och kärleken är tålig och mild. Så sägs det i alla fall. Även lite skämt skulle jag tro och Herren klarar av. Så resonerar jag, trots att jag tror på Gud och Jesus.

Det ser ut som om Herren har tänkt att ju högre intellekt han ger djuret, desto mer får de försöka tänka ut själva och då är det nog meningen att vi ska uppfinna maskiner och hjälpmedel… just av den anledningen att kunna göra oss en möjlighet att bruka jorden, för då blir det mat åt både fåglarna och de andra djuren och åt oss själva. – Rätta mig om jag har fel.

Vad är det som styrker påståendet, att man skulle bli en bättre människa, om man inte ägde en enda pryl? Detta påstående kan inte jag hålla med om. Många gånger är det faktiskt så, att man kan hjälpa andra, just genom att man är ägare av något i den där vägen som man kan kalla ägodelar.

Eftersom jag har bil, kunde jag köra min granne hem från affären, när denne hade svårt att gå hem med alla tunga varor. Även liknande tjänster finns det många som man kan utöva bland sina mindre bemedlade systrar och bröder.

Det där att man inget ska äga utan klara sitt liv och uppehälle genom att få möjlighet att låna eller använda andras saker, stämmer inte, för om ingen ägde vare sig hus eller bilar eller något annat … Vem skulle då kunna upplåta sin dörr och säga: Du får bo hos mig eller låna min bostad medan jag är på en annan plats …

Man ska varken vara prylgalen eller ha Mammon till sin gud. Det är nog ingen bra lösning, men inga överdrifter av något slag är bra. Lagom av är bäst brukade mina föräldrar säga åt oss, när vi var barn. Ett annat talesätt; För mycket eller för litet skämmer allt. Den versionen hörde jag också ofta som barn. Mina föräldrar var inga rika människor, med de var ytters kloka.

© Ingbritt Wik