Kapitel 18 Gröna ärter bra för potensen...
Vad var det som fick dig att börja käka gröna ärter, Ikaros?
Det var givetvis Princen som frågade. Frågar man inte, får man inget veta... Det var ett ordspråk som Princen hade gjort till sitt alldeles egna.
– Jag hade läst i en kattidning som Moa hade slängt på kökssoffan. Där kunde jag läsa att de skulle förebygga vitaminbrist och så var det bra för magen. Det var fiberrik föda och fibrer är modernt och gott. Du skulle verkligen behöva äta fibrer, Prince! Du skulle behöva ha havre precis som hästarna i det där stallet. Äta sådant som stallkatterna från Rännstenshöjden snackar om. Då kanske du kunde schita själv.
– Pytt, svarade Prince. Alla ska väl inte börja äta sådan där varan-mat som du, heller? Jag tillhör fortfarande arten rovdjur, upplyste Prince irriterat. Du verkar ju ha noll koll på vad som är rovdjursföda du, farbror Ikaros.
– Tänk, för att jag har koll – som du kallar det. Lille Plutt, jag käkar för att förbli viril och vad det nu var mer det hette… För att hålla magen igång. Något som du skulle behöva tänka på. Om du käkade ärter skulle du kunna strunta i paraffinoljan och klara av att skita själv, utan att springa till Moa för att få skithjälp. Ursäkta mitt ordval, men hur många gånger har jag inte sagt åt dig att åtminstone äta gräs – eller i alla fall majs.
Prince himlade med ögonen och lade sig på rygg i fåtöljen, vickade med den ena långa bakhasen, för det visste han att det retade Ikaros.
– En och annan laxerande blomma kan man ta, men inte för ofta … fortsatte Ikaros. Jag har bara hört det av gatukatterna, så jag vill inte rekommendera det. Moa blir väl grinig om du smakar på någon blomma, antar jag.
Ikaros suckade och sedan tvärsomnade han medan Prince var ute till Moa för att göra beställningen på de där ärter som Ikaros skulle ha.
Prince stannade till ett tag bakom en dörrkarm och funderade på allt det där snacket om fibrer som Ikaros yrat om. Hur mycket fibrer kunde det vara i skinka månntro? En skinkbit skulle sitta fint.
© Ingbritt Wik