Kapitel 23 Moas Närvärk med E
Prince var bekymrad för Moa, men vad kunde han göra för att hjälpa henne. Han hoppade upp på en köksstol och försökte lägga sig bekvämt och komma på en lösning, för både hans egna och Moas problem. Hans tankar surrade runt i skallen som ettriga getingar:
Antagligen är det så att den ”nätvärk” som stavas med Ä är mycket värre än den som stavas med E… för Moa tog alldeles nyss två stycken Alvedon och höll ena handen för pannan och den andra i korsryggen, och så linkade hon ut i hallen och satte sig på nedersta trappsteget i trappan upp till övervåningen. Jag ville fråga henne var det var som värst, men det är svårt, för hon kan inte mitt språk lika bra som jag kan hennes, sa Prince. – Moa håller fortfarande på med sitt datorbråk. Nu har hon börjat prata om bredband. Det är ingen måtta på vad hon frivilligt ställer till för sig. Det där bredbandet, som jag tror hon skaffade, fungerade inte bättre än det där snöret som sitter fast i den enda hartassen som finns kvar i det här huset nu. Den är fastgjord vid ett dörrhandtag, så det band-snöret kan jag inte ha någon användning av längre. Inte låna ut det till Moa heller. Alldeles nyss sa hon så här hörde jag: ”Datorer är underbara apparater när de fungerar, men ett jädra sattyg när de inte gör det!”
Jag tänkte fråga henne när någon dator sist fungerade, men jag vågade inte, för hon såg så sur ut. Det var en Cd-romenhet som hade gått by west för henne, alldeles nyss, hade hon muttrat om. Det gjorde den antagligen igår, när datorn där uppe började tjuta som en ambulanssiren …
Prince hade leget på Moas säng och resonerat med sig själv, samtidigt som han tittat på sina långa välformade bakben och skroderat.
– Så avundsjuka de andra boysen är på mina välsvarvade bakben, spann han medan han låg och vickade på de EX-LARGE tårna som gjorde en fin avrundning på fotens tåspets.
Jag brukar säga till Moa, att det där krånglet som hon har med den där senaste datorn, det kan bero på att den varit dåligt skött av den som har haft den före henne, för det var ju en äldre rackare som hon fick. Jag ser ju en del av hur de som är här gör när de använder hennes dator. Det är inte några datakunniga personer precis. Det låter som om det var ett helt kompani, som använde hennes dator… men så är det inte. Det räcker farligt väl, med att det är en man som lånar och misshandlar datorn för att både datorn och Moa ska bli förstörda! Hör … Jodå, hörseln är det inget fel på. Hör, det gör jag mycket bra! – Hörde hur Moa sa så här:
”Snälla …duuu…, man får inte handskas så där med CD- skivor, för då blir de helt obrukbara. Du samlar ju in dem som om de vore en bunt uppsatsböcker i en skola, istället för att lägga tillbaks en och en i det fodral där de hör hemma. Se här: de ligger utspridda över hela skrivbordet huller om buller”, skällde Moa argt. – ”När du sedan lägger i en skiva i datorn, så greppar du den som om den vore en frisbee, och när du är någonstans mellan 1 en till 2 decimeter över Cd-fackets öppna lucka, så slänger du ner skivan så den ligger och hoppar ett bra tag. Därefter skjuter du igen luckan som om det vore ett bankfack som man måste slå igen rejält, för att vara säker på att det verkligen har gått i lås.”
Så där gläfste Moa på stackar’n, så han hade ju kunnat bli slokörad för bra mycket mindre.
En dag var Moa så förtvivlad över alla misshandlade och förstörda skivor så hon beslöt sig för att göra en bruksanvisning över hur en Cd-skiva ska behandlas.
Moa förtrytsamt förtrytsamt:
”Jag ska kopiera ALLA mina CD-skivor och ställa originalen på ”absolut okänd plats”, då gör det inte så mycket om en viss herre fördärvar dem. Fast det retar mig att jag inte kan bli respekterad innan jag blir arg”, tillade hon.
Prince kliade sig på vaden och grunnade över vad det var för ena rackare Moa fått i pälsen. Hon får dem i pälsen när hon är ute på de där logdanserna. De verkar häfta fast likt kardborrar. Jag har sagt åt henne att borsta av sig ordentligt innan hon åker hem, men det lyckas hon ju sällan med, har jag märkt.
Alla katterna låg på sängen, och Prince kände sig nöjd.
– Mina kompisar vet att det är jag som sköter alla datormöss, skröt Prince högt för sig själv.
Han spretade lite med tårna och spände en muskel på höger vrist för att se om allt fungerar som det skulle och fortsatte sitt högtänkande:
– Två gamla monitorer ska hon tömma på sitt innehåll och göra till sovlådor åt oss. Hon säger att jag inte kan sova utan att vara i närheten av en datorskärm. Fast hur har hon tänkt att de ska kunna bli varma då …? Surret, det är ju det viktigaste, men den saken har hon glömt. Aj, aj! Det är just det där lilla suset som gör susen …, så man blir så där lite på snusen och somnar gott där uppe på takplanet. Bara jag tänker på datorljudet blir jag sömnig.
© Ingbritt Wik