Kapitel 40 Dubbar eller inte dubbar

Prince och Ikaros låg i en dammig solstrimma på fotänden av Moas säng. De småpratade om ditt och datt, tills Prince helt plötsligt utbrast med lite skadeglädje i rösten:

– Vad sysslar du med egentligen? Knaprar du på naglarna är du nervig över nått, storebror?

– Jag justerar bara dubben på spikskorna – än sen?

– Det är en överflödig handling så här i mars månads sista skälvande dagar, gäspade Prince.

– Det var då det löjligaste jag har hört, det är ju nu som jag har störst användning av dem och det är ju först nu som man kan vara ute hela långa dagen. De där vinterdagarna kunde man ju inte vara ute mer än någon timme åt gången, sedan var man ju tvungen att gå in och tina upp.

– Nå… du hade i alla fall en hel del användning av dubbarna när du skulle upp på de där översnöade cyklarna, för att kunna klättra över rastgårdsstängslet och rymma ner på den där halkiga cisternen som Moa ska ha vatten i när det blir sommar.

– Jo,visst, jag hade användning av dubben även när det var vinter. Skulle väl ha slagit halvt ihjäl mig utan dubb, kan jag tänka mig. Så många rejäla sladdar som jag råkade få, trots att jag hade rejäla dubbar. Det var ju en kul vintersport, och jag hoppas att du såg hur ”impad ” Moa blev, varje gång jag ringde på vid stora entrén. Hon har nog inte fattat än hur jag bar mig åt för att klara den där morgonritualen … Kul var det i alla fall. Jag slog ju mitt eget hastighetsrekord till sist. Dä du! Princen...  Dä va inte dåligt, va? Såg du någon gång vilka piruetter jag gjorde ovanpå den där cisternen som du nyss pratade om?

– Om jag såg..? Jag såg nog dina akrobater vid fler tillfällen  än vad du önska få veta, sa Prince och så finurlig ut.

 – Det var skithalt ovanpå den, där översnöade cisternen, ska jag säga dig! Det var en bra motionsrunda den där rymmarrundan över cyklar o cisterner … för att inte tala om glädjen över att ringa på vid entrén och överraska Moa. Hon såg alltid så paff ut, när hon öppnade och fick se mig stå utanför … Mig … Som hon alldeles nyss släppt ut genom altandörren i vardagsrummet … Hur …? Ja hur kunde jag nästan i samma stund stå på trappan till entrén? Där är det många frågetecken, som Moa inte har lyckats räta ut ännu!

 – Jo, jag såg dig från trappfönstret… Den gången som du drattade på ändan… hi, hi…hiii! trots dubben och jag såg hur du rutschade ner från cisternen och försvann in i den där stora uppskottade  snöhögen! Man såg ju knappt öronen på dig innan du hann kravla dig ut ur den. Det var absolut den enda gången jag såg dig, hi, hi, hi…! skrattad Prince, som aldrig brukade vara skadeglad och som aldrig var avundsjuk eller missunnsam, men det här stack i hjärtat på honom, att han inte kunde göra om eller göra bättre än Ikaros.

Avundsjukan döljer man bäst genom att låtsas vara helt ointresserad av vad den andre gör för BRA saker… Det var Moa som hade lärt honom… Så funkar folk, sa hon. Det där beteendet hade hon iakttagit hos  sina vänner. Så nu hade Princen fått för sig att pröva detta på Ikaos.

Ikaros kände sig verkligen tillplattad av Princens ointresse och spydiga svar.

Prince slängde sig hastigt in i helt andra intresseområden, för att riktigt ta udden av den glädje som Ikaros hade haft av glädjen att berätta om sina färdigheter mitt i smällkalla vintern.

– Men vaaa… du babblar, gosse! sa Ikaros och bet av en stor bit av en bakklo.

– Nu avbröt du mig…! inflikade Prince. Jag skulle ju tala om för dig att du får sko om dig efter påsk igen. För då ska dubben av, helt och hållet så det där jobbet har du inget för. Det blir böter om man har dubb efter påsken.

– Prata för dig själv du, Prince, snäste Ikaros och fortsatte sin putsning. Det skulle väl vara ologiskt om man skulle ta bort dubben när säsongen för klättring börjar …– Jösses! Vad skulle man strimla rivalerna med, om man var len om tassarna som en babyrumpa? Svara mig på det du – om du kan, grabben. Tänk först och tala sedan, det är ett klokt uttryck, mumlade han med halv bakfoten inne i munnen.

– Dä kan ja! Så dä så! flinade Prince stolt. Moa pratade med någon tvärs över häcken igår. Han skulle ta bort dubben redan nu berättade den kisen för henne. För han skulle åka åt något håll under påsk, så han ville ha det klart. Så polisen inte skulle lägga sina polisvantar på honom, hörde jag att han sa till Moa.

– Så du menar att vi ska hasa fram i bara mockasinerna under hela sommarhalvåret och bara önska att det snarast möjligt kunde bli vinter, så vi kunde börja klättra som vanligt igen … va? Är det så du tänker? Kyss mig – långsamt, sa Ikaros och såg upp för ett ögonblick. Är du dum någonstans? Eller …?

– Tralla-la-mja-mja… låg Princen och lallade medan han gullade med sina långa bakfötter och spärrade ut sina dubbar så hans fötter mest av allt liknade kloförsedda berguvsfötter.

Ikaros blängde surt på sin halvbror…

– Gulliga, va? sa han och vickade retfullt på en fot och blåste sedan på ett par tår. Mest för att se om det fanns sängdamm mellan dem.

– Du, Prince! Du får väl göra som du vill med det där skobytet … Det är ju i alla fall inte du som gör ingreppet. Du överlåter ju allt i Moas händer, du – som den otekniska katt du är, din lille plutt. Du är ju liksom inte den katten som ”kan sko sej”, så att säga. Fast Moa kommer att sko sej på din bekostnad, senare, gosse. Hi, hi! Lita på det! Efter hennes ingrepp på dina sulor, kan du inte vässa på vare sig det ena eller det andra, retades Ikaros. Då får du sitta och sukta och längtar efter vintern.

Princens tuffa attityd rann av honom som en vattendroppe på en fet päls. Det kom i stället en droppe från högerögat, som rann nerför hans kind, och sögs upp i morrhårskudden, så han blev tvungen att slicka in den salta tåren, så det inte skulle se ut som om han dreglade.

– Jag ska försöka ringa till din Mullan och fråga henne om hon vet hur det hänger ihop med spikskorna ­– om dubben verkligen ska bort. Du, Prince, du är ju bra på det där med telefoner, kom jag på … Kanske du kan hjälpa mig att slå numret till Mullan.

– Visst brorsan! Det vet du … Det gör jag så gärna. Vi tar upp telefonen när Moa har somnat. Jag vet hur man gör för att få fast tänderna mellan knapparna, jag har ju gjort det förr, sa Prince och kände sig för en gångs skulle mycket värdefull inför sin äldre fosterbroder.

– Sedan kan vi sitta uppe på tornrummet, bara du och jag, Prince, sa Ikaros broderlig, för han hade sett tåren på Princens kind. Vi ska snacka och ha kul i kväll, bara du och jag. Vi kan ju ta med lite torrgodis upp på rummet också. Du är ju påhittig, Prince, så den gåtan hur vi ska få med oss godiset ända dit upp, det blir din uppgift att lösa, innan kvällen. Det tassar vi på! utropade Ikaros och log snällt mot Prince och sträckte sin tass mot honom för att de skulle kunna slå ihop sina tassar och tassa på det överenskomna

© Ingbritt Wik