Kapitel 7 Ytterligare en kruka i golvet
Det var som katten vad oturen hänger i nu då!
Det har gått fyra krukor på en och samma vecka, det är faktiskt för mycket, det måste jag hålla med Moa om, tänker Prince. Det är fyra för mycket, tycker hon.
– Vad i herrans namn är det som står på här i huset egentligen? frågade Moa med barsk stämma.
Som tur var så ringde telefon-saten, som hon kallade den, precis lagom för att jag skulle hinna rätta till mina anletsdrag. Fast egentligen var detta inte riktigt mitt fel! Man kan säga att Moa och jag får dela på skulden. Jag skulle skrämma lite på fosterbrorsan Ikaros. Så jag hade satt upp god fart efter honom. Han är lättare än jag så han svingade sig förbi…– ovanför snurr-fåtöljen, men jag var tvungen att göra en mellanlandning – just på den där snurrstolen! Därifrån tog jag ny fart genom att ta spänntag mot sittdynan. Huj… vilken fart både stolen och jag fick.
Wee…! Mitt avstamp fick visst fåtöljen att snurra flera varv efter det jag lämnat den, men hur i hell… skulle jag ha kunnat veta det? – Ryggstödet på den fick tag i en klängväxt. Den där klängväxten riktigt sög sig fast mot ryggstödets lite mjuka yta och ryckte krukan med sig från blombordet, som råkade stå lite för nära snurrstolen. Krukan gick i tuuusen bitar som Afzelius sjunger.
Blomman …? Ha, ha haa… Efter det den tappat sin kruka, fortsatte den runt tillsammans med fåtöljen och släppte först när ryggstödet var vänt ut mot rummet, så hela blomman kanade på så vis över halva rumsgolvet och for in i under ryan vid altandörren. (Helt sanslöst var det att se detta skådespel hända i verkligheten, det tyckte även Moa.) Där borta blev blomman – med rötter och en aning jord kvar på klumpen – liggande nästan osynlig. (Mattor har alltid något veck på sig, när det finns katter i huset, så det fäster ingen sig vid, tänkte jag.)
Detta var dock inte som det skulle vara, tyckte Ikaros och gick bort till olycksplatsen, och nosade på eländet. Sedan krafsade han ryamattan ännu bättre över blomman och jorden som åkt av den. Så nu skulle ingen utomstående alls kunna se den tänkte jag. Blomman var gödslad med äkta hönsgödsel, så Ikaros kanske trodde att det hänt en annan olycka av helt annat slag, fick jag för mig. För han krafsade och krafsade så jag trodde nästan att han tänkte sopa hela golvet, innan han var färdig och godkände sitt verk. Den insats som Ikaros gjort hade till följd att Moa inte kunde hitta blomman, hur hon än sökte. Hon fick nöja sig med den trasiga krukan, och det var ju inte så mycket att ha. I soporna med den bara.
Jag passade på att ropa BRA GJORT – Foster-Brorsan! Jag kunde ju lika gärna ta ut lite glädje medan jag ännu kunde, tyckte jag. – Så jag lutade mig bekvämt tillbaka och klappade i tassarna. För allt hade sett fantastiskt kul ut … – som en tecknad kortfilm, kan man säga. Lite skoj måste vi katter också få ha. Vi kan inte bara sitta som prydnader, för då kunde Moa lika gärna köpa billiga porslindkatter. Eller vad tycker ni …? Så här skoj kan man väl inte ha med ett gäng porslinsfigurer?
– De jädrans kräken måtte ha käkat upp blomman, för det finns bara den trasiga krukan på golvet, mässade Moa.
Hur hade hon kunnat missa denna projektilliknande färd som blomman gjorde… Kanske blomman for på en så låg höjd, så soffbordet skymde dess färd bort till altandörren.
Så ringde telefonen: Prince lyssnade: ”Jo, krukan låg där på golvet och en massa jord förstås, men själva blomman var puts väck, berättade Moa för någon i telefon. Det måste vara någon sorts korsning med fladdermus i den här Princen, för han är inte alls lik en katt. Inte är han smidig som en siames.
”Ajja, bajja”, tänkte jag. Det där ska hon få igen för. Det var fult sagt av henne. Dessutom påstod hon att ingen av alla de andra katterna som hon ägt hade slagit sönder något! Den saken kan jag lätt kontrollera, tänkte jag och sprang till Åldermannen Zaraj. Det var sant … Hur i all världens dagar kunde det vara det? undrade jag. Skulle de ha klarat allt prydnadsskräp och blomvrak under alla år? Det blev för mig den största gåta jag någonsin hört! Var de ten vit eller sotsvart lögn, grunnade jag. Vid närmar undersökning, fann jag att det lär ska vara sanning. De var tydligen smidigare de andra katterna.
Det finns andra incidenter som varit värre än krossade minnen och blommor, tröstade Zaraj. Mellan dig och mig kan jag tala om för dig att Kamero så gott som kunnat elda upp hela huset vid två tillfällen. Du kan läsa om ett tillfälle i Moas dagbok, den ligger i en mapp i datorn. Den andra incidenten var så hemsk att den har hon hemlighetsstämplat och lagt i sin hjärna, men den kan jag berätta för dig en dag när min huvudvärk inte är så intensiv, avslutade Zaraj och gäspade så det knakade i de gamla käklederna.
Åter till det där telefonsamtalet: När jag kom ner från övervåningen efter det jag pratat med Zaraj, hörde jag av samtalet att döma – att individen i andra änden av telelinjen tog oss i försvar, för Moa svarade att hon kunde åka ut med den värsta Drullen … så fick han se hur kul det var att få hela sitt hem uppochnervänt. Jag anade vem det var hon pratade med – och han älskar mig. För det var mig hon hotade att åka till honom med, dummare är jag nog inte än att jag kunde räkna ut det! Han bara skrattar åt mig när han är här och ser när jag gör något drumligt. Jag är fiiin, säger han. Därför spinner jag alltid en stump för honom. Jag tror att Moa blir svartsjuk då. – ”Guud, va du fjäskar”, säger Ikaros som är så blyg att han skulle sätta saliven i halsen och kvävas, om han så mycket som försökte att spinna en stump för Stickan”.
I morgon ska jag alls inte gå upp … då får vi se om jag kan få en dag som inte är fylld av ångest, oro och olyckor. Jag har en sådan otur!!! Det är inte alls som Moa låter påskina att jag är – klumpig eller drullig. Jag är en normal siames med stor otur – bara! Otur kan väl alla ha ibland, fast i mitt fall har den varit mycket efterhängsen ett tag. Rent ut sagt så lider jag av; ”kroniskt oturssyndrom”, och jag vet inte om det finns någon bot mot det, annat än sängläge och stor passivitet. Det låter inte roligt, nej vem vill ha en sådan framtidsprognos?
Fast nu ska vi tro att det blir bättre tider och framförallt bättre kvalitet på blomkrukorna !!!
God natt! Det var den 18 oktober i dag och fortfarande år 2005. Man hade kunnat tro att det åtminstone varit fredag den trettonde.